|
Det fanns en tid då det som försvunnit till havets botten var förlorat för alltid. Detta var till och med innan Gustav Vasas tid så nu för tiden står det mesta att finna igen. Både från förr och nu.
Sök och besiktningsmetoderna som vi använder varierar. Detta pga. djupet på plats, siktförhållande, bottenbeskaffenhet, sökområdets storlek samt hur lång tid vi har på oss.
Gemensamt för samtliga metoder är att dykaren är med i vattnet.
-Vanligaste metoden är att dykaren simmar enligt vissa mönster utmed botten. Används vid okända bottenförhållanden, på begränsade ytor och grunt vatten. Och då nästan uteslutande efter mindre föremål eller kortare kontroller.
-Med en så kallad sökdrake drages dykaren på en slags släde efter en liten båt under vattnet. Dykaren kan punktmarkera platser under färden med bojar.
Perfekt vid stora ytor med gott om tid och manöverutrymmen där stora föremål skall hittas eller stora områden besiktigas.
-Vid kortare och enklare insatser där man ändå vill täcka en stor yta använder vi ett skärplan.
En styrplatta dykaren håller fast i under släptåg bakom en mindre båt. Mycket användbart vid botten besiktningar, kontroll av växtlighet, musselbankar, m.m.
-Side scan sonar är ett avancerat slags ekolod som är båtmonterat.
På en skärm ombord kan samtliga se en förvånandsvärt detaljerad "bild" av botten.
Med vår erfarenhet och vana tolkar vi vad som reflekteras av ljudvågorna. Den metod som täcker störst yta men ger den mest svårtolkade bilden.
-Bärgning av föremål görs på många olika sätt och då menas sådant som dykaren ej kan lyfta till ytan med handkraft.
Metoderna diskuteras med kunden efter beslut om bärgning.
|
